T-fucking-9?!
Tenta-P är en styggelse. Fast ändå bitterljuv på nått sätt. Jag menar, känslan av att stå på Mount Everests topp måste ju stå i relation till hur helvetisk färden upp var. En konstant stress, ett flertonsok på ens axlar, en giljotin hängandes över din nacke i en trasig tråd är lite som känslan. Och ändå är det ljusår bättre än för tre-fyra år sen. I år sov jag fan hela natten före tentan. Första tentan var nog ändå värst. Att jag inte blev intagen på psyket då är ett mirakel.
Post tenta-P är också en märklig företeelse. Det tar några timmar innan man riktigt vill släppa det där konstanta stress-påslaget. Innan aptiten och den där konstiga tomhetskänslan börjar infinna sig. Minsta lilla orosmoment och kroppen är på helspänn som en fjäder igen. Det enda som funkar för att ställa kroppsbalansen till rätta då är en riktig praktfylla. En slags fysisk och mental ctrl+alt+delete.
Julen blev en väldigt trevlig, men något stressig företeelse. Tvingades köra 17 mil på julafton för att jobba 10timmar och sen tillbaka hela vägen. Höll på att förstöra julefriden genom att krocka med en älg, men kom undan med blotta förskräckelsen. Helgen i övrigt firades med damens släkt och det var mycket lyckat. Under julens ambulanspass lyckades jag under en riktigt helvetisk natt få larm till en man som körde ihjäl sig på moped och dessutom en man som skjutit bort halva skallen med älgstudsare och överlevt. Att höra och se den sistnämnda stackars mannen med avskjuten tunga, haka, näsa och öga var ännu en sån där makaber käftsmäll till jobbupplevelse som etsade sig fast på näthinnan ett bra tag.
Några dagars välbehövlig vila är snart till ända och man ska sedan påbörja sitt 5:e år av medicinstudier. Känns helt galet. Som om någon ur en dålig science-fiction film från åttiotalet tryckt på nån knapp så tiden snabbspolats under några år. Till sommarn får man redan ut och vik:a som underläkare. Jag menar bara en sån sak. Att titulera sig som läkare kommer nog kännas minst sagt besynnerligt. Fast det finns ju de som är ännu vuxnare än en själv. Ens bästa vän ska till sommaren bli äkta make och maka. Snacka om att plocka vuxenpoäng med kraft. Till råga på saken har han valt ut undertecknad till att vara toastmaster. Det kan ju bli en historia för sig.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Häromnatten drömde jag om morfar. Jag gör det ganska ofta. Han var en man med ett hjärta av guld och han lämnade ett stort tomrum efter sig. Ömt vårdar jag alla de ljusa minnen vi har ihop. Det måste ändå vara det bästa sättet att hedra någon man älskat och förlorat. Fan, ibland hoppas man ändå att man hela tiden varit en idiot och att alla bindgalna kristna kufar ändå haft rätt hela tiden. För en gångs skull skulle en besserwisser som jag bli lycklig över att ha blivit överbevisad.
Post tenta-P är också en märklig företeelse. Det tar några timmar innan man riktigt vill släppa det där konstanta stress-påslaget. Innan aptiten och den där konstiga tomhetskänslan börjar infinna sig. Minsta lilla orosmoment och kroppen är på helspänn som en fjäder igen. Det enda som funkar för att ställa kroppsbalansen till rätta då är en riktig praktfylla. En slags fysisk och mental ctrl+alt+delete.
Julen blev en väldigt trevlig, men något stressig företeelse. Tvingades köra 17 mil på julafton för att jobba 10timmar och sen tillbaka hela vägen. Höll på att förstöra julefriden genom att krocka med en älg, men kom undan med blotta förskräckelsen. Helgen i övrigt firades med damens släkt och det var mycket lyckat. Under julens ambulanspass lyckades jag under en riktigt helvetisk natt få larm till en man som körde ihjäl sig på moped och dessutom en man som skjutit bort halva skallen med älgstudsare och överlevt. Att höra och se den sistnämnda stackars mannen med avskjuten tunga, haka, näsa och öga var ännu en sån där makaber käftsmäll till jobbupplevelse som etsade sig fast på näthinnan ett bra tag.
Några dagars välbehövlig vila är snart till ända och man ska sedan påbörja sitt 5:e år av medicinstudier. Känns helt galet. Som om någon ur en dålig science-fiction film från åttiotalet tryckt på nån knapp så tiden snabbspolats under några år. Till sommarn får man redan ut och vik:a som underläkare. Jag menar bara en sån sak. Att titulera sig som läkare kommer nog kännas minst sagt besynnerligt. Fast det finns ju de som är ännu vuxnare än en själv. Ens bästa vän ska till sommaren bli äkta make och maka. Snacka om att plocka vuxenpoäng med kraft. Till råga på saken har han valt ut undertecknad till att vara toastmaster. Det kan ju bli en historia för sig.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Häromnatten drömde jag om morfar. Jag gör det ganska ofta. Han var en man med ett hjärta av guld och han lämnade ett stort tomrum efter sig. Ömt vårdar jag alla de ljusa minnen vi har ihop. Det måste ändå vara det bästa sättet att hedra någon man älskat och förlorat. Fan, ibland hoppas man ändå att man hela tiden varit en idiot och att alla bindgalna kristna kufar ändå haft rätt hela tiden. För en gångs skull skulle en besserwisser som jag bli lycklig över att ha blivit överbevisad.
