Burt

Var i Stockholm i början på sommaren. Gick längs drottninggatan och hörde en gatumusikant sjunga Tracy Chapman så ståpälsen reste sig på hela kroppen. Vände mig om och fick se en lagom tjock, rödhårig man i en märklig hatt med en vinpava bredvid sig. Den whiskeyärrade men ändå så kraftiga stämman var som ett slag i bröstet. Senare samma kväll kom trubaduren på tal och det visar sig att en bekant varit och hört honom spela på ett uteställe och dessutom fått tag på en skiva med mannen som bär namnet i rubriken ovan. Han är tydligen skotte, alkis och skriver inte så mycket egen musik vad jag vet. Men fy helvete med vilken känsla han sjunger. Lyssna bara på hans version av Cranberries klassiker här nedan. Gå sedan in på länken under, beställ en cd och stöd skottens ölkapital så hans whiskeyröst inte nyktrar. Låtarna är oftast inspelade rakt upp och ner på gatan. Ibland hör man till och med hur någon slänger till ett mynt eller hur en bil kör förbi. Petter och Fattaru kan snacka hur mycket de vill men det är fan äkta..

http://mw.gfx.se/2007/06/20/david-stewart-zombie/
www.dave63.com

Har precis sett Hotel Rwanda. En mycket sevärd film. Tyvärr något tillrättalagd och amerika-publiken-måste-förstå-PK för att det ska vara den där filmupplevelsen deluxe. Så här efter börjar man tänka på hur bra cynisk man är när det krävs en film för att få en att haja till lite nästa gång man ser ett nyhetsinslag kanske inse att det är människoöden det handlar om. Filmens mest huvudspikade kommentar är därför när Colonel Oliver spelad av Nick Nolte säger till huvudpersonen Paul Rusesabagina att "You're not even niggers, you're africans". För visst är det så att även vi i Sverige i sann myggsilaranda kan tillsätta diskrimineringsombudsmän hit och ifrågasätta yttrandefriheten dit men i samma stund sväljer vi ett par miljarder kameler när vi låter små barn dö av lättbotade sjukdomar och svält i länder som Somalia och Bangladesh.

Och visst är det fantastiskt hur mycket solidaritet och omtanke man kan sprida omkring sig inom de egna landets gränser samtidigt som man fullständigt skiter i att varelser från samma art på en annan del av planeten lever och dör under de mest horribla förhållanden. Är inte denna form av strikt inhemsk solidaritet egentligen en slags nationalism? Jag antar att så länge det låter politiskt korrekt i folks öron så spelar det ingen roll vad man egentligen uträttar utan det viktigaste är vad man säger sig tillhöra och stå för. Precis som den sanna socialisten som jag pratade med för ett par veckor sedan. Han menade att han var socialist pga att han faktiskt gav sin flickvän några tusenlappar i månaden. Att hans livsföring i mångt och mycket är ett vältrande i kapitalistiska varor verkar ha passerat honom totalt. Eller så har devisen "av var och efter förmåga, åt var och en efter behov" helt tappat sin innebörd.

I övrigt så längtar jag söderut..

P.S. Visar sig att jag jobbar en km från en liten som håla som heter Hassla. Jag undrar varför Markoolio sjunger om det stället i sin senaste sommarplåga? Fundera på det ni... D.S