Burt

Var i Stockholm i början på sommaren. Gick längs drottninggatan och hörde en gatumusikant sjunga Tracy Chapman så ståpälsen reste sig på hela kroppen. Vände mig om och fick se en lagom tjock, rödhårig man i en märklig hatt med en vinpava bredvid sig. Den whiskeyärrade men ändå så kraftiga stämman var som ett slag i bröstet. Senare samma kväll kom trubaduren på tal och det visar sig att en bekant varit och hört honom spela på ett uteställe och dessutom fått tag på en skiva med mannen som bär namnet i rubriken ovan. Han är tydligen skotte, alkis och skriver inte så mycket egen musik vad jag vet. Men fy helvete med vilken känsla han sjunger. Lyssna bara på hans version av Cranberries klassiker här nedan. Gå sedan in på länken under, beställ en cd och stöd skottens ölkapital så hans whiskeyröst inte nyktrar. Låtarna är oftast inspelade rakt upp och ner på gatan. Ibland hör man till och med hur någon slänger till ett mynt eller hur en bil kör förbi. Petter och Fattaru kan snacka hur mycket de vill men det är fan äkta..

http://mw.gfx.se/2007/06/20/david-stewart-zombie/
www.dave63.com