Lotteri

Ofta tänker jag på vilken jävla tur jag haft. Som får syssla med något som är så stimulerande och intressant där man får möta människor som oftast är enormt tacksamma. Jag känner mig verkligen privilegierad. Men ibland undrar jag vad man egentligen gett sig in på. Att efter tolv år i skolbänken säga: äh va fan, jag kör tolv till! (Ok, sista 7 är väl mer jobb än plugg men ändå..) Att slita häcken av sig för att av många mötas med misstänksamhet och där man måste räkna med att få anmälningar över sig. Lägg därtill en löneutveckling som, sedan läkaryrket blev kvinnodominerat, gått käpprätt åt helvete med tanke på den möda och ansvar man lägger ner gör ju inte saken bättre. Att tillbringa så mycket tid på sjukhuset gör en dessutom störd på många sätt. Allt kretsar så mycket kring diagnoser, sjuka människor (nähe..) och allt det morbida ska nagelfaras till den milda grad att sjukdomar är allt som kretsar i ens skalle till slut. Man börjar se världen som ett enormt, smutsigt lotteri där Hin håle själv snurrar på hjulet. Och alla verkligen alla är med i dragningen om alla de sjukdomar och djävulskap som aldrig tycks ta slut. De små behöver visserligen inte dra så många lotter. De kanske bara kan dra strå och visst det är jävligt synd om den som trar det kortaste men många kommer undan. Men så småningom kommer de flesta få dra en och annan nitlott och i de riktigt höga åldrarna så är det bara frågan om hur många man X:ade lappar man får varje år och hur pass otur man har med "vinsterna" på dessa. Självklart funderar man på vilka dragningar man själv och ens närmaste kommer vara med om i livet och givetvis inte minst på vad som blir utfallet i den där sista dragningen... Förhoppningsvis är det bara en fas man går igenom och att man längre fram ser det för vad det är, nämligen större delen av allt elände i ett samhälle koncentrerad till ett enda hus. Lite klyschigt vore det bästa dessutom om man kunde vända lotteriresonemanget och se varje dag som inte är i total sjukdom som den där riktiga högvinsten. Som stora kexchokladen på liseberg. Som VM-guld till Italien. Som 6 rätt i Powerball lottery.

I vilket fall är det inte konstigt att folk blir religiösa. Jag förstår dem på sätt och vis. Det är i rädslan för döden som religiositet föds. Jag har sett det på nära håll. Men det borde ändå finnas gränser för hur långt självbedrägeriet kan gå. Visste ni att jag har kollegor i kursen som tror att förbön kan få ben att växa och blinda att se? Detta är samma människor som i nästa ögonblick kritiskt granskar en studie om ex. Reopro jämfört med Heparin vid hjärtinfarkt. Man slutas aldrig förbluffas över människans dumhet.

Dagens fundering: Varför haussar man upp dam-vm i fotboll till den milda grad som man gör i Sverige? Ser man globalt till antalet utövare så kan turneringen jämföras med typ VM i Boule. 11-0 resultatet i öppningsmatchen säger väl allt om klassen, men trots det var det drygt en miljon fler tittare (3,8 milj) som såg svenska damerna få stryk i final mot Tyskland i senaste turneringen än vad som såg Sverige-Senegal (2,8milj) i VM 2002. Det säger väl allt om fotbollsintresse och kunnande i detta avlånga land.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0