Innan du var påtänkt
Älskar dig
Just idag är jag stark
Så till den stora snackisen - Engla-mördaren, som nu erkänt ännu ett mord. Flagrant miss av gävlepolisen att inte topsa killen, med tanke på tipsen som kommit in och med den bakgrund han hade. I Pernillafallet hade ju över 700 män topsats. Hur fan fick man ihop alla dem men missade nån inom 4 mils radie som var straffad för grova sexbrott? Lottade man eller? Stackars flicka i varje fall. Vilka fruktansvärda sista minuter hon måste haft i livet..
Förra veckan blev det ledarskapskurs med utochinvändning av själ och innersta tankar. Nä, riktigt så allvarligt var det inte, men schysst käk och trevligt Bastubad på kvällarna blev det. Psykologiska tester för att se vilken ledarstil man var gjordes och det var minst sagt intressant att se hur människor började identifieras i de astrologiska beskrivningarna av vilka roller man var/förväntades vara.
Nu hoppas jag på lite mer värme och en lottovinst, då min och babys ekonomi är totalkörd i botten. Nästan dags att kalla in lyxfällan.
Livet är underbart! Birro vs Gardell
Så tydliga är livets kontraster och ytterligheter. För att göra en trovärdig skildring av livet bör man därför, enligt mig, använda sig av både skratt och gråt. Men att som författare och konstnär blanda komik och tragik måste vara ett av de svåraste stilistiska grepp som finns. Det är därför som Roberto Benignis 'La vita é bella' är den aboslut vackraste och mest gripande skildring av förintelsen som gjorts. Det är också därför jag kan säga att jag under den senaste veckan fått äran att se två bra författare live. Båda pratar om den vardagliga människan och jantesverige men på helt olika sätt. Gardell är clownen som är bög med hela sverige och som drar ner skrattsalvor från ett fullsatt konserthus när han driver med Mark Levengood och sina egna tillkortakommanden. Birros karisma och glimt i ögat är helt oförställd och verkligen genuin. Kanske inte så konstigt när han inte blivit en mysperson med hela folket. Tvärtom så känns det som Birro fortfarande drivs av att vara en nagel i ögat på alla orättvisor.
EDIT 100111: Birro har tvärtom gått och blivit mys-Birro med hela folket. Han är med i Lets Dance, Allsång på skansen och på spåret. Snacka om sell-out. Men han är ju förstås Romanista längst in i hjärtat och dessutom försvarare av gli azzurri och serie A så han är förlåten. Men just nu känns det som att han är en bitchande kärring (han har bl.a. skrivit i en gravidtidning att han inte följde med sin sambo till MVC för att han inte fick någon uppmärksamhet av barnmorskan) som drivs av sitt mindervärdeskomplex.
T-fucking-9?!
Post tenta-P är också en märklig företeelse. Det tar några timmar innan man riktigt vill släppa det där konstanta stress-påslaget. Innan aptiten och den där konstiga tomhetskänslan börjar infinna sig. Minsta lilla orosmoment och kroppen är på helspänn som en fjäder igen. Det enda som funkar för att ställa kroppsbalansen till rätta då är en riktig praktfylla. En slags fysisk och mental ctrl+alt+delete.
Julen blev en väldigt trevlig, men något stressig företeelse. Tvingades köra 17 mil på julafton för att jobba 10timmar och sen tillbaka hela vägen. Höll på att förstöra julefriden genom att krocka med en älg, men kom undan med blotta förskräckelsen. Helgen i övrigt firades med damens släkt och det var mycket lyckat. Under julens ambulanspass lyckades jag under en riktigt helvetisk natt få larm till en man som körde ihjäl sig på moped och dessutom en man som skjutit bort halva skallen med älgstudsare och överlevt. Att höra och se den sistnämnda stackars mannen med avskjuten tunga, haka, näsa och öga var ännu en sån där makaber käftsmäll till jobbupplevelse som etsade sig fast på näthinnan ett bra tag.
Några dagars välbehövlig vila är snart till ända och man ska sedan påbörja sitt 5:e år av medicinstudier. Känns helt galet. Som om någon ur en dålig science-fiction film från åttiotalet tryckt på nån knapp så tiden snabbspolats under några år. Till sommarn får man redan ut och vik:a som underläkare. Jag menar bara en sån sak. Att titulera sig som läkare kommer nog kännas minst sagt besynnerligt. Fast det finns ju de som är ännu vuxnare än en själv. Ens bästa vän ska till sommaren bli äkta make och maka. Snacka om att plocka vuxenpoäng med kraft. Till råga på saken har han valt ut undertecknad till att vara toastmaster. Det kan ju bli en historia för sig.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Häromnatten drömde jag om morfar. Jag gör det ganska ofta. Han var en man med ett hjärta av guld och han lämnade ett stort tomrum efter sig. Ömt vårdar jag alla de ljusa minnen vi har ihop. Det måste ändå vara det bästa sättet att hedra någon man älskat och förlorat. Fan, ibland hoppas man ändå att man hela tiden varit en idiot och att alla bindgalna kristna kufar ändå haft rätt hela tiden. För en gångs skull skulle en besserwisser som jag bli lycklig över att ha blivit överbevisad.
Den gilla gången
Ett besök i småländska hemtrakterna förra veckan gav mersmak på tv-spelskvällar och öl. Samma besök blev dock något av ett antiklimax efter en diskussion om homosexuellas rättigheter och mekanismerna bakom denna företeelse. Någon verkade tycka att sexualitet var ett aktivt val man gjorde, ungefär som att börja lyssna på en viss sorts musik och att äktenskap inte borde komma på fråga för homosexuella. Då min bättre hälft brinner starkt för homosexuellas rättigheter trappades tonen i diskussionen upp och slutade i öppet gräl och bråk. Jag vet inte vad som är farligast; att låta känslor rinna över eller att småleendes sanktionera förtryck av en befolkningsgrupp?
Två veckor kvar på kirurgen. Jag har insett att jag aldrig kommer att bli kirurg. Att stå och pilla och finlira med något i flera timmar är ren ångest. Tarminnehåll och analöppningar är nog heller inte det som fascinerar mig mest med den mänskliga kroppen. Trots detta är hysterin bland kursare påtaglig och det lyser hos igenom att man anser kirurgin vara den förnämsta av specialiteter. Tack och lov för det, då det förhoppningsvis får några stackare att slita häcken av sig för att bli duktiga hantverkare inom denna slitsamma och ack så viktiga yrkesgren medan jag kan ägna mig åt något betydligt mer intressant, mindre fysiskt påfrestande och mindre tunga jourpass.
I övrigt får man väl ta och gratulera de vänner som ligger plus på karmakontot. Någon ligger just nu och glassar på en tropisk ö. En annan är i USA och en tredje snart på väg till Hawaii. Någon drog dessutom in sin andra jackpot inom loppet av ett år och in rullade några hundra skattefria "gustav vasa"-lappar. Själv planerar man för att gratisjobba från kl 06 på måndag och ser fram emot ett nyår med tentaplugg i Linköping. Nä ja ä int' bitter...
Lite film
På tal om fylleri så såg jag Gert Fylkings dokumentär om Christer Pettersson igen. Jag har någon slags hat-kärlek till Pettersson. Han är verkligen kult på nått sätt. Dokumentären fick mig iaf att inse två saker: 1. Christer Pettersson är verkligen ganska skärpt och inte minst väldigt verbal men han är också en tvättäkta psykopat. 2. Christer Pettersson dödade garanterat Olof Palme.
Och på tal om skuldfrågor angående mord så har jag börjat se om en utav de mest intressanta dokumentärserier jag sett på flera år. "The Staircase" (Soupçons) som handlar om en författare i USA som är åtalad för att ha mördat sin fru medan han och hans familj är helt i chock då dödsfallet enligt dem varit en olyckshändelse i trappan (därav namnet). Filmerna ger en väldigt djupgående inblick i familjen, utredningen, det amerikanska rättssystemet i allmänhet och den aktuella rättegången i synnerhet. Har ni inte sett den så se till att göra det med kraft!
http://www.imdb.com/title/tt0388644/
En annan film som insöps i helgen var "Moartea domnului Lazarescu" eller "The death om mr Lazarescu" som är en lågmälen men mycket sevärd rumänsk film som blandar långa galghumorsdialoger med andra tänkvärdheter om livet och döden och vanlig medmänsklighet. En jäkligt ball grej är att jag inte tidigare insett hur coolt rumänska är som språk. Hälften är verkligen aslikt Italienskan - nästan lika begripbart som napoletanska eller någon annan italiensk dialekt . Andra hälften är för mig helt oförståelig och känns mer som ryska.
http://www.imdb.com/title/tt0456149/
Lotteri
I vilket fall är det inte konstigt att folk blir religiösa. Jag förstår dem på sätt och vis. Det är i rädslan för döden som religiositet föds. Jag har sett det på nära håll. Men det borde ändå finnas gränser för hur långt självbedrägeriet kan gå. Visste ni att jag har kollegor i kursen som tror att förbön kan få ben att växa och blinda att se? Detta är samma människor som i nästa ögonblick kritiskt granskar en studie om ex. Reopro jämfört med Heparin vid hjärtinfarkt. Man slutas aldrig förbluffas över människans dumhet.
Dagens fundering: Varför haussar man upp dam-vm i fotboll till den milda grad som man gör i Sverige? Ser man globalt till antalet utövare så kan turneringen jämföras med typ VM i Boule. 11-0 resultatet i öppningsmatchen säger väl allt om klassen, men trots det var det drygt en miljon fler tittare (3,8 milj) som såg svenska damerna få stryk i final mot Tyskland i senaste turneringen än vad som såg Sverige-Senegal (2,8milj) i VM 2002. Det säger väl allt om fotbollsintresse och kunnande i detta avlånga land.
Il tempo vola
..eller tiden flyger som man säger. 10 dagarna i det älskade landet blev verkligen magiska. Inga måsten. Lite släktträffar varvat med lagom mycket strand, solning och bad och en gnutta kultur, lägg därtill en jäkla massa antipasti, primi, contorni, secondi, dolci och förstås vin och öl så det står härliga till så har du ett hum om vad som avhandlades. I Rom hann vi med att se Villa Borgheses museum som jag faktiskt aldrig sett. Berninis skulpturer och Caravaggios målningar är nog fortfarande ljusår ifrån vad någon i konstvärlden åstadkommit de senaste 200 åren. Sardinien sedan visade sig bli en riktig fullträff. Då vi hade bokat nerbiljett till Rom och hembiljett från Alghero, Sardinien så for vi dit den 22:e med färjan från Fiumicino. Första natten spenderade vi på en liten ort vid namn Golfo Aranci där de enda turisterna som sågs till var italienare. Vattnet var kristallklart och den lilla viken där byn låg var verkligen vacker. Även Alghero där de sista 5 dagarna spenderades var kanon. Bra shopping, cp-grym mat och galet mysig gammal stadskärna från vilken man kunde sitta på stadsmuren och se solnedgången. Höjdpunkten var nog utsikten från terassen där vi fick sitta sista kvällen och inta en risotto med skaldjur. Helt oslagbart. Och så risbollarna på marknaden förstås (friterade bollar med ris, tomatsås och köttfärs alt. mozzarella och skinka) - stora som snöbollar!Men plötsligt blir man lavetterad av verkligheten och upptäcker att man står på en Hjärtintensivavdelning med nåns jävla decimetertjocka journal i handen som man ska diktera utskrivning på och man är helt nollställd efter en sommar där man druckit fler öl än vad man läst meningar med medicinskt innehåll och handledaren är ledig, om man ens har någon, och den stackars patienten lär få vänta för diktera görs i Björnes bästa polares hastighet då man sitter och dagdrömmer sig tillbaks till risbollar och strandtennis i vattenbrynet och allt man dikterat måste ändå rättas och göras om. Men man ska inte klaga. Första veckan kändes verkligen piss men redan nu börjar man bli lite varm i kläderna och skrapar man lite på ytan känns terminen, med akutmedicin som fokus, som jäkligt intressant och viktig förstås.
Sämst just nu: vågen står på 4 plus
Bäst just nu: System of a down - Mr Jack (http://www.youtube.com/watch?v=ht5R4bjZU5o)
Arctic Monkeys - Do me a favour (http://www.youtube.com/watch?v=y5AahFXSqz4)
Grazie Roma...
..che ci fai vivere e sentire ancora...
Kom till Rom igàr. Det fòrsta vi gjorde var att sàtta oss med alla vàskor och ta en underbar ciabatta pà en uteservering. Man verkligen kànner vilken balsam det àr fòr sjàlen att òverhuvudtaget vistas hàr. Att làppja lite espresso, njuta av vàrmen, kànna Roms dofter, insupa alla byggnader, mànniskor och ròrelse som finns hàr àr som att fylla ett tomrum inom mig. Som att lyssna pà den dàr làten man inte hòrt pà sà galet lànge och som man inte kan fattar hur man kan ha làtit bli att lyssna pà under sà làng tid. Jag har alltid àlskat Italien och allt jag fàtt uppleva hàr. Men det àr fòrst nu som jag verkligen inser vilken otrolig tur jag haft som haft boende mitt i Rom, boende precis vid stranden, slàktingar som vàlkommnar en med òppna armar, som bjuder en pà ofòrglòmliga middagar och fàr en att kànna sig som hemma. Fòrst nàr farmor nu inte làngre kan laga mat och vàlkomna en som fòrr sà inser man allt som hon gett av sig sjàlv genom àren. Jag àr verkligen lyckligt lottad som fàtt det bàsta av tvà vàrldar.
Dave Stewart
http://mw.gfx.se/2007/06/20/david-stewart-zombie/
www.dave63.com
"Ni är inte ens niggers"
Och visst är det fantastiskt hur mycket solidaritet och omtanke man kan sprida omkring sig inom de egna landets gränser samtidigt som man fullständigt skiter i att varelser från samma art på en annan del av planeten lever och dör under de mest horribla förhållanden. Är inte denna form av strikt inhemsk solidaritet egentligen en slags nationalism? Jag antar att så länge det låter politiskt korrekt i folks öron så spelar det ingen roll vad man egentligen uträttar utan det viktigaste är vad man säger sig tillhöra och stå för. Precis som den sanna socialisten som jag pratade med för ett par veckor sedan. Han menade att han var socialist pga att han faktiskt gav sin flickvän några tusenlappar i månaden. Att hans livsföring i mångt och mycket är ett vältrande i kapitalistiska varor verkar ha passerat honom totalt. Eller så har devisen "av var och efter förmåga, åt var och en efter behov" helt tappat sin innebörd.
I övrigt så längtar jag söderut..
P.S. Visar sig att jag jobbar en km från en liten som håla som heter Hassla. Jag undrar varför Markoolio sjunger om det stället i sin senaste sommarplåga? Fundera på det ni... D.S
Brinnande människa
så mycket smärtstillande som man bara får. Inget hjälpte. Under den nästan halvtimmeslånga färden var mannen helt klar och kommunicerbar hela vägen. När han inte snyftade av smärta så berättade han hur glad han var över att han nu äntligen kommer att dö. Han vägrade att säga sitt namn. När någon frågade om han hade speciellt ont på något särskilt ställe så svarade han att "det var väl en jävligt dum fråga". Nu vill man ju att historien ska sluta lyckligt och att läkarvetenskapen med samlad kraft lyckas hålla mannen vid liv. Men tyvärr är det så att för utbredda brännskador är lika med dödlig utgång vilka resurser man än sätter in. Så denna lilla berättelse slutar dessvärre inte speciellt lyckligt. Vid det här laget har mannen nog kol(n)at. Vår ambulans luktar fortfarande bränt kött och resten av grillsäsongen är nog förstörd för mig.
Vad är det egentligen med folk? Om man nu bestämt att man ska ta livet av sig, vad är det då för fel på tre askar lugnande tabletter och en 75:a whiskey??
Gary Glitter
Jag är barnsligt förtjust i idén om att kunna se in i framtiden. Jag minns fortfarande känslan när jag vid 10-års ålder tittade på alla tillbaka till framtiden-filmerna och vilken enorm aha-upplevelse det var. Efteråt var det mycket dagdrömmande om svävande skateboards, travresultattidningar från kommande år och om att själv åka bakåt i tiden och lära människorna om allt som finns idag och därmed bli uppfinnare till i princip alla moderna prylar. Nu för tiden är jag mer fascinerad över intelligenta eller turmässiga bedömningar av framtiden som sedan slår in. Då menar jag inte exempelvis Jehovas vittnen som förutsäger Jesus återkomst och när han sen inte dyker upp på utsatt datum så sätter de ett nytt. Nej, ta istället killen Moore som 1965 beskrev hur snabbt transistorantalet i elektriska apparater skulle fördubblas och därmed beskrev hur snabbt ex. datorhastigheterna skulle utvecklas. Hans förutsägningar var nästan på pricken exakta under 40 års tid! (http://en.wikipedia.org/wiki/Moore_Law)
Häromdan gick jag och lyssnade på musik och tänkte på det här med att spå framtiden. Givetvis så är det ju så att folk säger så mycket så att en del saker rent statistiskt måste inträffa. Några textrader jag lade märke till när jag lyssnade var Cornelis Vreeswijk och Notorius BIG som båda sjunger att döden väntar på dem (somliga går med trasiga skor resp. your nobody til somebody kills you) och vilka båda två mycket riktigt försvann alldeles för tidigt. Men ingen av dem levde direkt något Ned Flanders-liv så oddsen var väl inte direkt jättehöga för att någon av textraderna skulle bli självuppfyllda. En annan som inte visste hur rätt hon skulle komma att få är Whitney Houston när hon i "I'm your baby tonight" sjunger om sin älskade som "given me ecstasy". Ja, jag vet att det kanske inte var i den bemärkelsen hon menade men så här med facit på hand är det ju ändå lite småkul. En riktigt intressant profetia upptäckte jag när jag såg filmen Sliding doors igår kväll. I en scen ska "James" som upvaktar "Helen" ironisera över hur svårt Helen har för att komma över sitt ex. Så här låter det när han därför berättar att han också har svårt att komma över någon, nämligen sin flickvän som han hade när han var 8 år; "A girl called Pamela. It was 1974. We were eight. She left me for Gary Glitter. Gary Glitter!! All the other fellows were getting left for Greg Brady and Donny Osmond. I mean, I could have come to terms with that, given time, but Gary Glitter?? Oh she wanted to touch him there, yeah." Ungefär 2 år efter att Sliding doors haft premiär så kommer det fram att Glitter laddat hem barnpornografi. Han sitter idag i fängelse i Vietnam för barnvåldtäkt. Creepy..
Tragiska livsöden
Hämtade en ung kvinna på ett annat sjukhus. Hon kunde inte röra ena halvan av kroppen och läkarna stod helt rådvilliga om vad det rörde sig om. Senare på kvällen hämtar vi en ännu yngre flicka som tappat medvetandet. En liten späd sak som innan ännu fyllda 22 hunnit prova varenda bokstav i drogträskets ABC.
H som i Heroin, Hepatit och HIV var sedan länge passerat. Senare på natten blir det en akutresa till en kvinna som tagit 200 tabletter av diverse slag. Den förtvivlan som fanns i ögonen och rösten hos maken som kommit hem och hittat henne livlös har jag nog aldrig skådat. Han kysste henne på pannan medan hon bars ut och han bönade och bad om att hon inte skulle lämna honom ensam. Väl i ambulansen så sjönk hon ytterligare i medvetande och efter en stund reagerade hon inte ens på smärtstimulering. Jag lyckades i vart fall hålla ställningarna vägen in till sjukhuset där tunga artilleriet stod och väntade.
Det sägs att man blir cynisk eller utbränd av att jobba för länge inom vården. För mig känns det som en liten del av mig går sönder varje gång jag möter en människa vars livssituation jag hellre hade dött än befunnit mig i. Om det sakta men säkert gör mig cynisk eller utbränd har jag ingen aning om. Det antar jag att tiden får utvisa.
Sommarjobb
Det är något som inte har kännts riktigt rätt de senaste somrarna. Under de varma sommarmånaderna ska man som fattig student förväntas jobba in de pengar man sedan ska ha nytta av under hela övriga året. Så långt har både förra och denna sommarn inte varit olik någon föregående variant. Sommarjobbet har för mig dock alltid varit förknippat med vånda, svett och slit. Industriarbete, sågverksjobb samt jobb som packare på ett lager 3 år i rad har gjort att man redan efter några veckor av sommaren fått hädande tankar om att det vore lika bra med höst igen. Men nu är det raka motsatsen. Årets sommarvik som ambulanssjukvårdare tar priset. Sjukt spännande, där man aldrig vet vad som väntar en dag på jobbet. Till och från är det lugna gatan och man kan sitta och kolla på en film eller sitta och skriva sånt här. Men sen går larmet och adrenalinet pumpar för fullt när man i 150 knyck på en 70-väg försöker hålla i sig för glatta livet. Infon man får från SOS är ofta knapphändig så det som verkar vara något banalt visar sig ofta vara brådskande och vice versa.
Patientspektrumet är verkligen heltäckande - från de allra sjukaste sjuka till de med lite feber och huvudvärk och som egentligen skulle ha sökt till vårdcentral istället. För någon vecka sedan blev jag utlarmad på en patient med bröstsmärtor. På plats fick jag träffa den största mannen jag någonsin sett. 300 nätta pannor vägde han. För att sätta på EKGelektroder fick man lyfta både ett bröst och en fettflik under bröstet...
Andra intressanta larm jag fått åka på har varit akuta sepsispatienter, medvetslöshet av olika sorter, heroinöverdos, trafikolycka, husbrand, akut astma samt en patient som skurit sig själv och hoppat i sjön för att dränka sig. Idag har man dessutom hunnit se sig om lite i Sverige då man varit och lämnat/hämtat patienter i två olika vackra sommarstäder vid kusten. Folket här är också asbra. Det är mycket män så det blir lite grabbigt ibland -nästan lumpenstämning. Det passar förstås en omogen mansgris som undertecknad. Finns det inget negativt med det här jobbet då? Det finns det säkert, men jag har fan inte kommit på något än. T.o.m. lönen är långt bättre än om jag hade valt att jobba som läkarauskultant, vilket jag tackade nej till. Hade det inte varit för att jag ägnat 3,5 år på mitt nuvarande plugg så hade jag absolut satsat på ambulanssköterska av något slag. Men hur har jag då skött mig hittils? Som någon sa så har jag "i vart fall inte hatt ihjäl nån", vilket med mina mått känns bra. Lite andra fadäser har jag givetvis hunnit med. Jag har bl.a. kört över en kant på bensinmacken så att det gick fetingpunka på däcket. Jag har backat in i en stillastående båt. Jag har satt dropp i fel "ingång". Priset togs nog ändå när jag satt i fikarummet och det diskuterades om expressens artikel ang. det vilda livet i sunny beach (http://www.expressen.se/nyheter/1.752160/har-hetsas-svenskar-pa-sexfester). Någon säger att på hans tid fick man banne mig inte ha sex i poolen, varpå jag svarar att "när jag var i cypern så fick man inte bada i poolen efter tio men man fick fanimej knulla i den". Precis innan jag öppnar käften så sätter jag mig ner på nått konstigt sätt så att jag kommer åt talknappen på kommunikationsradion. Resultatet blir att min kommentar går ut på öppen kanal, vilken avlyssnas av SOS Alarm, räddningstjänsten, polisen, ambulansen samt alla med en hobbyradio som sitter och lyssnar.. Så går det när man är klumpigare än mr Bean när han blandat vodka och piller.
